103. Lättja

Jag låg och sov
I drömmen gick jag omkring i ett hus
Det var det värsta jag sett
Men tack och lov
Så var rucklet inte i min ägo
Jag hade så pass vett
Men bland krossat glas, mögel och rost
stod min kompis och skröt
om huset han köpt igår
Uti extas sa han: -Nu ska jag repa kåken
Jag sa: -Käre vän, det tar minst 200 år
Jag insåg att hans liv var slut
Att han nog skjuter sig en dag
Jag vaknade och skrek
För jag förstod att min kompis det var jag

Lättja, är min livsfilosofi
Det var hans livsfilosofi
Lättja, men nu vet jag inte alls hur det ska bli
Jo, nog vet han hur det ska bli

På telefon, ringde jag lassa och sa:
-Jag har tummen mitt i handen
Snälla ta den därifrån
Med knivar vassa så jag kan såga, spika, snickra
Ända tills jag drunknar i mitt spån
Då får jag frid hos Sankte Per
Än fast jag inte platsar där
Jag offrar gärna spriten, kvinnor och snus
Bara jag slipper gamla hus

Lättja...

Text & musik: Mats Jonsson