109. Meningen med livet

Vaknar med en känsla jag inte känt förut
Är andfådd och rädd, känner mig helt slut
Ute är det mörkt och kallt och det är tyst i huset
Jag vänder mig om och utan att tända ljuset
Trevar min hand för att smeka ditt hår
Men sängen är tom och det är då jag förstår

Ref.

Då förstår jag att du faktiskt lämnat mig
Har inte fattat det ännu
Nu är jag ganska säker på att
meningen med livet det var du

Reser mig upp och vinglar ut i köket
Lyckas med att öppna en mjölk redan i första försöket
Brygger sen kaffe för att komma till sans
Sätter mig ner och försjunker i trans
Mitt medvetande styr inte längre min kropp
Jag tar kaffepannan för att fylla din kopp

Ref.

Då förstår jag att du faktiskt lämnat mig...

Sen gör jag mig klar för att lämna mitt hus
Duschar klär på mig, släcker ner alla ljus
Öppnar sen dörren mot mörker och kyla
Man kan nästan höra vargarna yla
Då glömmer jag bort det jag visste alldeles nyss
Jag vänder mig om för att ge dig en kyss

Ref.

Då förstår jag att du faktiskt lämnat mig...

Text & musik: Erik Boström