132. Om ensam är stark
En gång var jag glá
Jag hade det så bra
En gång var vi två
Och du älskade mig då
Men så tog det slut
Inget blev som förut
Du sa tack och adjö
och gick ut
Jag stod där som ett fån
Det kändes som ett hån
Att det jag trodde på
Kunde sluta så
Då hördes en röst
Det finns alltid en tröst
Det kommer en vår
fast det är höst
Om ensam är stark
Då kan jag sluta träna
Det passar mig bra
För jag är ganska lat
Om ensam är stark
Varför går jag då på knäna
Jag har kommit på
att det där är bara prat
Själv är bäste dräng
Jag tänker i min säng
Men då kommer jag på
Att det kan inte vara så
Jag läser en stund
För att få mig en blund
Och morgonstund
har visst guld i mund
Om ensam är stark...
Text och musik: Erik Boström