162. Tusen mil från min kropp
Nu och här men ändå så långt, långt borta
Ja, jag är inte alls på samma plats där kroppen står
För just där, kommer jag alltid till korta
Mina begär, är att göra sånt jag inte kan och får
När jag ser någon talar till mig
När jag ser hur käften går
Då står jag och ler
Säger ja då och då så den tror att jag förstår
Ref.
Tusen mil från min kropp,
mina ben och armar
Ögon, öron och tår och tarmar
Tusen mil från knä och lår
Från näsan, från mitt hår
Tiotusen kilometer
från allt vad kroppens delar heter
Tusen mil från tomma ord, misär
Det är fan så mycket bättre att va’ här
Det är nån som vill styra och bestämma
Det är nån som har märkt min glömska
att jag är dum och skör
Det är då, jag väljer att ej va’ "hemma"
Ta och förstå, man kan inte minnas
nåt man ej ser och hör
Underbart är att lätta ankar
Svepa in i drömmars moln
I hög fart och med fulla tankar
i form av alkohol
Ref.
Tusen mil från min kropp…
Men tänk om alla bär osynliga vingar eller segel
Och flyr från allt som känns kallt och grått
Tänk om alla står och pratar med en spegel
Om alla plastiga leenden och tomma ord inte betyder nåt
Ref.
Tusen mil från min kropp
Text & musik: Mats Jonsson
Munspel: Jan Törnblom