88. TIDEN SATTE SINA SPÅR

Minns du när jag träffade dig
Jag föll för dig direkt
Din skönhet nästan knockade mig
Du hade djuret i mig väckt

Jag kunde inte se mig mätt
på dina läckra former och din mjuka gång
Liten, charmig och nätt
Vår bekantskap skulle bli lång

Ref.

Men tiden gick och den satte sina spår
Du är trött och slö och jag undrar hur du egentligen mår
Du är inte längre någon vacker syn
Och jag riktigt skäms när vi tar en tur genom byn

Du luktar illa och din klädsel är slite
Mina vänner undrar hur jag kunde gå på den här niten
Ditt säte har tappat formen och lederna är stela
Men jag vet att det är jag som har fela´

Ref.

Men tiden gick...

Jag vill bara sätta mig ner och gråta
När jag tänker på min gamla Toyota
Att du ännu rullar är för mig en gåta
Kan du mig någonsin förlåta
Min älskade lilla Toyota

Text & musik: Erik Boström