98. JOHNNY OCH JAG

Gud stod en dag vid sitt verkstadsbord och gjorde människor beställd av moder jord
Han var just klar med ett gäng afrikaner så nu var det slut på pigment och bananer
Han sa till frugan: -Spring ner och tjacka pigment och färg, det är två kvar att lacka
Men hon kom ej igen och katastrofen blev total när hon ringde full och sa
hon gjort slut på allt kapital

Johnny Winter och jag, Han var blek som en albyl
Johnny Winter och jag, Han ville bjuda på kanyl

Gud sade: -Kära måndagsexemplar, som ni förstår kommer ni inte att bli klar
Så det vore dumt att på er slösa underhudsfett
Farväl så gud, sen klev vi på en superjumbojet
Johnny satt och på en flygvärdinna höll koll, fast hans vinda ögon pekade åt annat håll
Vi närmade oss moder jord och hållplats USA
Här går jag av sa Johnny, -Sup och knarka, ha det bra

Johnny Winter och jag, Han har tatuerat kreatur på magen
Johnny Winter och jag, Han jobbar på ackord, är strängt upptagen
Johnny Winter och jag, Han blev en blueslegend
Johnny Winter och jag, Men jag blev inte lika känd

Min hy den svider, jag går och lider
i solskenet och jag är genomdränkt av solskyddsfaktor 25
Men vad fan hjälper det, med all denna smet
för blåsor sväller upp på mitt röda skinn
som jag skalar av när jag kommer hem

Jag tänker på, att Johnny går och lider liksom jag
Jag tänker på min äldste vän som bor i USA
Himlen är blå, Johnny ligger nog och ömsar skinn
Hur ska det gå, jag lindrar smärtan med en flaska gin

Johnny Winter och jag, Blek och späd och ful
Johnny Winter och jag, Vi har det inte kul
Johnny Winter och jag, Vi har aldrig haft tur med kvinnor
Johnny Winter och jag, Vi måste köpa älskarinnor

Vintern den är sträv och kall
Men då är det i alla fall,
inga brännskador som spelar första fiolen
Men vintern är inte heller lätt, för har man noll i underhudsfett
Längtar man till man får ömsa skinn i solen

Jag tänker på...

Text & musik: Mats Jonsson